1969 är ett strålande år där juryn valde fyra segrare! - men ändå fel

Eurovision Song Contest 1969 avgjordes i Madrid redan i slutet på mars och är ett riktigt klassiskt år på schlagerns tidslinje. Med boom och bang-bang avslutades 60-talet med ett poppigt startfält följt av den jämnaste omröstningen i tävlingens historia. Därtill kryddat med tekniska problem, Salvador Dali-inspirerad scen och österrikisk protest. Eftersom Spanien under den här tiden leddes av diktatorn Franco så vägrade österrikarna att deltaga och fick dessutom nästan med sig nederländarna i samma tåg. Lyckligtvis valde Nederländerna att stanna kvar i tävlingen med mollstämda melodin De Troubadour. Lenny Kuhr vann faktiskt hela tävlingen - tillsammans med tre andra melodier! Ja, för första och definitivt sista gången i tävlingens historia så tilläts fyra vinnare. Några bestämda särskiljningsregler fanns märkligt nog inte 1969, utan infördes av förklarliga skäl först 1970. Förutom Lenny så kunde även brittiska Lulu, spanska Salomé och fransyskan Frida Boccara bära upp segerpokalen. Men förtjänade någon av de vinnande låtarna att verkligen vinna? Jag och Johan är tveksamma och så här slutade vår poängsättning efter att ha lyssnat igenom låtarna:

1. The Wages Of Love, Irland (26p)65233-74
2. Boom Bang-A-Bang, Storbritannien (26p)
2. Judy Min Vän, Sverige (26p)

4. Bonjour Bonjour, Schweiz (16p)
5. Due Grosse Lacrime Bianche, Italien (16p)
5. Un Jour Un Enfant, Frankrike (16p)
7. Desfolhada Portuguesa, Portugal (14p)
8. Jennifer Jennings, Belgien (12p)
9. De Troubadour, Nederländerna (11p)
10. Oj Oj Oj Så Glad Jeg Skal Bli, Norge (9p)
11. Kuin Silloin Ennen, Finland (7p)
12. Prima Ballerina, Tyskland (4p)
13. Maman, Monaco (4p)
14. Vivo Cantando, Spanien (1p)
15. Pozdrav Svijetu, Jugoslavien (0p)
15. Cathérine, Luxemburg (0p)

Uptempo, underhållande och utmärkande. 1969 är verkligen ett år att minnas även musikmässigt för här har tysk Siw Malmkvist-pop blandats upp med härligt avsmittande 60-talspop från Tommy Körberg, härligt pampig dramatik från Portugal och överraskande melodibygge från Schweiz. Och alla slutsegrare i den riktiga tävlingen förutom brittiska Lulu kan se sig överkörda. Spanska Salomé, som förresten skapade rubriker bara för att hon opassande rörde på sig för mycket i sin porslinsklänning, håller inte alls i den tuffa konkurrensen. Vivo Cantando må vara en klassisk vinnare men förmodligen också den mest tjatiga och enerverande. Den melodi som fick oss båda att spricka upp i ett leende och få Dusty-feeling var Irlands souldoftande The Wages Of Love som framfördes av en glad Muriel Day. Därmed kan Irland notera sin första retro-seger. Trivia: Morrissey, som förresten älskar tävlingen just från 60-talet, tycker att vårt svenska bidrag är en av de bästa melodier som någonsin komponerats. (foto: tvradiobits.co.uk)


Bedårande Wenche i gult svängde mest 1968

Sandie Shaw barfota-dansade schlagercirkusen till London och Royal Albert Hall 1968. Puppet On A String blev en långlivad hit för Sandie och kanske också en vitamininjektion av pop i tävlingen. På hemmaplan i Storbritannien låg pressen på Cliff Richard att försvara de brittiska färgerna, vilket de flesta dessutom trodde att han skulle göra. Men Congratulations blev snuvad på segern i en rafflande omröstning där spanska divan Massiel med trallvänliga La La La vann med en enda poängs marginal. Clas-Göran Hederströms svenska klassiker hamnade på en hyfsad 5:e plats i ett ojämnt startfält. Men allra bäst var enligt mig och Johan varken Cliff, Massiel eller Claes-Göran. Istället hoppade en glad Wenche Myhre in på scenen och charmade oss med en riktig tysk trall-schlager á la 60-tal. Förresten så var 1968 första året som tävlingen sändes i färg! Och så här tycker vi om 1968 års pastell-karta:


1. Ein Hoch Der Liebe, Tyskland (28p)65233-73
2. Congratulations, Storbritannien (23p)
3. Det Börjar Verka Kärlek Banne Mej, Sverige (22p)

4. A Chacun Sa Chanson, Monaco (21p)
5. La La La, Spanien (19p)
6. Chance Of A Lifetime, Irland (13p)
7. Morgen, Nederländerna (13p)
8. Stress, Norge (13p)
9. Kun Kello Käy, Finland (12p)
10. Verão, Portugal (11p)
11. La Source, Frankrike (5p)
12. Jedan Dan, Jugoslavien (4p)
13. Marianne, Italien (3p)
14. Guardando Il Sole, Schweiz (2p)
15. Tausend Fenster, Österrike (1p)
16. Quand Tu Reviendras, Belgien (0p)
16. Nous Vivrons D'Amour, Luxemburg (0p)

Monacos söta duett fick oss att tänka på Amelie från Montmartre, men räckte trots allt inte hela vägen fram. Norges Stress kan mycket väl vara just den mest stressframkallande låten i historien och fick Johan yr när Pär log. Finland, som inte alltför ofta tillhör favoriterna, lyckades inte ända upp nu heller men påminde oss om Saint Etiennes sköna sound. Jodå, visst känns det som att 1968 var ett steg i rätt pop-riktning. Visste ni förresten att just Saint Etienne gjorde en cover på vinnarmelodin La La La för några år sedan? Nu väntar vi spänt på The Concretes egen tolkning av Ein Hoch Der Liebe! (foto: kjentfolk.no)

Omröstning med rosévin framför Melodifestivalen 2006

Eftersom omröstningar och musik tillhör syret i mitt liv, så blev det såklart oundvikligt att inte låta tre schlagerfanatiker rösta och tycka till om årets festival. Med snacks, rosévin, nyinköpt DVD, papper och penna var det som upplagt för en helkväll. Delfinal för delfinal, andra chansen och därefter vår egen final. Här är resultaten:

Delfinal 1
1. This Woman (48p)
2. Sing For Me (36p)
3. Aiayeh (The Music Of The Samba) (28p)
4. Jag Ljuger Så Bra (22p)
5. Naughty Boy (16p)
6. The Name Of Love (6p)
7. Kuddkrig (5p)
8. Kameleont (1p)

Delfinal 2
1. Etymon (42p)
2. Idag & Imorgon (30p)
3. Lev livet! (26p)
4. En Droppe Regn (18p)
5. La Chica De La Copa (14p)
6. Mi Amore (12p)
7. Ge Mig En Kaka Till Kaffet (10p)
8. Oh Yeah (0p)

Delfinal 3
1. Faller Du Så Faller Jag (40p)
2. Temple Of Love (26p)
3. Innan Natten Är Över (24p)
4. Kalla Nätter (22p)
5. When Love's Comin' Back Again (20p)
6. Night Of Passion (9p)
7. Golden Star (6p)
8. Mi Amor (2p)

Delfinal 4
1. Evighet (44p)
2. Under Your Spell (30p)
3. Mama Take Me Home (30p)
4. Jag Tar Det Jag Vill Ha (18p)
5. Don't Try To Stop Me (16p)
6. Silverland (9p)
7. Älskar Du Livet (6p)
8. Like Fire Tonight (1p)

Andra Chansen
1. Jag Ljuger Så Bra (30p)
2. Kalla Nätter (24p)
3. Lev Livet! (22p)
4. Mama Take Me Home (22p)
5. Aiayah (The Music Of The Samba) (18p)
6. Jag Tar Det Jag Vill Ha (12p)
7. Innan Natten Är Över (12p)
8. En Droppe Regn (2p)

Finalen:
1. Faller Du Så Faller Jag (34p)
2. This Woman (34p)
3. Evighet (25p)
4. Kalla Nätter (23p)
5. Sing For Me (22p)
6. Temple Of Love (19p)
7. Jag Ljuger Så Bra (18p)
8. Under Your Spell (16p)
9. Etymon (11p)
10. Idag & Imorgon (5p)

1967 dansade Sandie utan strumpor och skor

Efter en liten sommarsvalkande paus är jag åter här igen med ännu en liten återblick. Det sista svartvita ögonkastet i backspegeln faktiskt, eftersom TV-sändningarna började visas i färg 1968. När Eurovision Song Contests för första och hittills enda gången avgjordes i Wien 1967 var det en barfotasjungandes Sandie Shaw som charmade den europeiska juryn allra mest. Puppet On A String är idag en kultstämplad schlagerdänga. En minst lika stor klassiker är Vickys L'amour Est Bleu som idag anses vara en av tidernas bästa Eurovision-låtar, men som halvsnopet landade på fjärde plats. Östen Warnerbring sjöng Som en dröm och var kanske ännu mer snopen över sin åttonde plats. 1967 är alltså sista året i svartvitt, men första året med tv-kamera i Green Room för att återge artisternas nerver under omröstningen. Inte lika nervöst kanske, men ändå intressant var det att lyssna igenom och poängsätta 1967 års låtar. Här är vad jag och Johan tycker om Wien-tävlingen:

65233-711. Som En Dröm, Sverige (28p)
2. L'amour Est Bleu, Luxemburg (26p)
3. Puppet On A String, Storbritannien (19p)

4. Il Doit Faire Beau Là-Bas, Frankrike (15p)
5. Anouschka, Tyskland (14p)
6. Ringe Dinge Ding, Nederländerna (13p)
6. Hablemos Del Amor, Spanien (13p)
8. Warum Es 100 000 Sterne Gibt, Österrike (13p)
9. Quel Coeur Vas-Tu Briser, Schweiz (12p)
10. If I Could Choose, Irland (12p)
11. Dukkeman, Norge (7p)
12. Boum Badaboum, Monaco (7p)
13. Vse Roze Sveta, Jugoslavien (6p)
14. O Vento Mudou, Portugal (3p)
15. Varjoon-Suojaan, Finland (1p)
15. Non Andare Più Lontano, Italien (1p)
17. Ik Heb Zorgen, Belgien (0p)

Jomenvisst! Östen var faktiskt bäst och borde ha tagit hem schlagerbucklan till vårt blågula rike. Som En Dröm är en snygg 60-talsballad med mycket vemod. I en nyinspelning skulle vi gärna höra Weeping-Magnus ta sig an låten. Vicky belönar vi med silver och Sandie Shaw får "bara" nöja sig med 3:e plats. Monacos Serge Gainsbourg-komposition fick Johan att svänga loss något, men jag kände mig helt nollställd. Ännu mer oense var vi över Österrikes multipelt pampiga låt om att vi alla är lika mycket värda. Jag berördes när Johan förfasades. Den enda låt vi var helt ense om var Belgiens rätt märkliga och förvånansvärt glada trudelutt om ett oroligt hjärta. Riktig uselt, men vad är Eurovision Song Contest utan alla skrattretande inslag? (foto: nostalgicentral.com)

Skandinavisk revansch med Åse som vår favorit

France Gall påverkade Eurovision Song Contest i rätt riktning tack vare hennes seger i Italien 1965. När tävlingen anordnades av luxemburgarna årets efteråt, så märktes det en markant plötslig ökning av moderna poplåtar framförda av unga sångerskor. Däremot verkade inte juryn charmas lika mycket 1966, utan utsåg istället den ihärdiga österrikaren Udo Jürgens till vinnare med sin vemodiga Merci Chérie. Tredje gången gillt för Udo och Österrikes första, och hittills enda, seger. Tack vare ett generöst syskonskap i Skandinavien så slutade Svante och Lill på andra plats och norska Åse Kleveland fick en bronspeng runt halsen. Skandinavisk revansch alltså, vilket även Johan och jag kan skriva under på. Igår lyssnade vi på var sitt håll igenom alla de tävlande melodierna från tävlingen för fyrtio år sedan. Därefter satte vi våra poäng och här är vårt eget resultat:

1. Intet Er Nytt Under Solen, Norge (28p)65233-70
2. Nygammal Vals, Sverige (25p)
3. Stop Mens Legen Er Go’, Danmark (21p)

4. Come Back To Stay, Irland (18p)
5. Ce Soir Je J’attendais, Luxemburg (16p)
6. Merce Chérie, Österrike (14p)
7. Die Zeiger Der Uhr, Tyskland (14p)
8. Playboy, Finland (12p)
9. Un Peu De Poivre Un Peu De Sel, Belgien (11p)
10. Brez Besed, Jugoslavien (10p)
11. Ne Vois-Tu Pas, Schweiz (7p)
12. Ela E Ela, Portugal (5p)
13. Dio Come Ti Amo, Italien (4p)
14. Bien Plus Fort, Monaco (3p)
15. Yo Soy Aquel, Spanien (3p)
16. A Man Without Love, Storbritannien (1p)
17. Chez Nous, Frankrike (0p)
17. Fernando En Filippo, Nederländerna (0p)

65233-69Lite märkligt att Norge, Sverige och Danmark som hamnade längst ner utan poäng i vår omröstning för 1965 verkligen bevisade motsatsen det här efterföljande året. Åse Kleveland stack ut mest med sin vemodiga jazz-visa och värmde våra schlagerhjärtan. Hon vägrade förresten uppträda i klänning, vilket när det begav sig var ganska ögonbrynshöjande. Österrikes vinnarlåt tyckte vi var okej, men kändes mer som ett steg framåt och två bakåt för tävlingen med avseende på modernitet. Danmarks unga Ulla Pia svängde loss i sin äkta 60-talsschlager, men danskarna verkade själva inte övertygade utan lämnade hela tävlingen och dök först upp igen 1978.

Sången om vaxdockan är en ljuv klassiker

Legendariske Serge Gainsbourg komponerade France Galls klassiska poplåt Poupée De Cire Poupée De Son, som tävlade för Luxemburg när Eurovision Song Contest avgjordes i Neapel 1965. Utan tveksamheter vann även France Gall tävlingen och lyckades få en internationell karriär efteråt. Än idag kvarlever segermelodin som en av de allra mest kända. Sverige tävlade med långsamma Annorstädes Vals, som Ingvar Wixell valde att framföra på engelska. I starfältet fanns också Marilyn Monroe-liknande birttiskan Kathy Kirby som sjöng I Belong till en andraplats. Men hur lät 1965 års startfält i våra öron idag? Jag och Johan fortsätter vår retro-resa och så här önskade vi att resultatlistan skulle ha sett ut:

1. Poupée De Cire Poupée De Son, Luxemburg (30p)
2. Walking The Streets In The Rain, Irland (26p)
3. I Belong, Storbritannien (22p)
65233-68

4. Sag Ihr Lass Sie Grüβen, Österrike (19p)
5. 't Is Genoeg, Nederländerna (15p)
6. Als Het Weer Lente Is, Belgien (14p)
7. N'avoue Jamais, Frankrike (11p)
8. Paradies Wo Bist Du, Tyskland (11p)
9. Aurinko Laskee Länteen, Finland (10p)
10. Que Bueno Que Bueno, Spanien (10p)
11. Sol De Inverno, Portugal (9p)
12. Ceznja, Jugoslavien (5p)
13. Se Piangi Se Ridi, Italien (5p)
14. Non A Jamais Sans Toi, Schweiz (3p)
15. Va Dire A L'amour, Monaco (2p)
16. Karusell, Norge (0p)
16. Absent Friends, Sverige (0p)
16. For Din Skyld, Danmark (0p)

1965 visade sig vara ett riktigt fattigt år sett ur skandinaviskt perspektiv. Endast det finska vemodet värmde oss och Ingvar, Kirsti och Birgit blev utan poäng. Både jag och Johan var helt eniga om vilka tre låtar som var bäst - och vilka som var sämst. Däremellan skiljde sig åsikterna mest åt på Tysklands och Portugals melodier som jag inte alls charmades av, men som Johan såg ljusglimtar i. Helhetsintrycket är annars rätt svagt och 1965 känns som ännu ett rätt blekt tävlingsår. France Gall får ändå anses som den artist som på allvar vågade föra in moderna pop-toner i tävlingen.

Finland vann årets Eurovision Show Contest

Äntligen över. All denna uppladdning och så efter en tre timmars sändning är allting avgjort. Nu ska scenen plockas ner och artisterna far hemåt - mer eller mindre glada. Allra nöjdast är vinnarna i Lordi som har tagit Eurovision Song Contest hem till Finland för allra första gången. Det var inte för inte som finnarna själva utsåg Hard Rock Hallelujah till deras bästa bidrag någonsin, även fast jag inte alls håller med.

65233-67För varje år som går så tenderar Eurovision Song Contest att istället bli en tävling i vem som åstadkommer den häftigaste showen, så därför känns Eurovision Show Contest inte alls långt borta om man vill leka lite hånfull. Att Litauens We Are The Winners hamnade på 6:e plats är egentligen föga förvånande, men gör mitt schlagerhjärta lite sorgset. Mest oväntat var att Tysklands No No Never plötsligt kändes ganska bleka i konkurrensen, vilket den låga placeringen senare påvisade. Även Danmark och Kroatien hamnade otäckt långt ner. Hur ska EBU tänka kring kval- och final-konceptet nästa år? För visst är det så att semifinalbidragen har en enorm fördel av att få visa upp sig och odla sig i människors hjärnor två dagar före finalen. Alla 10 semifinalister hamnade på övre halvan, d.v.s. i topp 12. Endast Rumänien och hemmanationen Grekland hade en chans. Det enda positiva är väl att nästa års klara finalister nästan helt skiljer sig från årets. Och om det är bra eller dåligt för Sverige låter jag vara osagt. Dessutom så ifrågasätter jag gårdagens omröstning där poängen i högt tempo haglade in och stackars Sunita försökte förgäves traditionsenligt fylla i kvällstidningens tabell. Hon gav upp tidigt.

Gringubben i mig håller tyst.

Grekerna bjöd på en snygg show och programledarparet, som var märkligt lika Will & Grace, skötte sig betydligt bättre än i torsdags. Nu kände även Sakis och Maria att det var på liite större allvar. Carola var om möjligt ännu mer säker på scenen igår och bevisade att hon är schlagerns största stjärna. En 5:e plats är rätt grymt faktiskt. Maltas sistaplats var förvånande och oförtjänad. Stackars Fabrizio som bara fick en poäng av Albanien - som använde juryröster. Men grattis Rob på vår fest som var allra duktigast på att pricka in rätt låtar i toppen. Och det kanske var han som också var den som egentligen var minst intresserad. Partyt fortsatte sedan med mycket rumänsk Tornero och friskt vågad enmans-show till Nicoles klassiker Ein bisschen Frieden. Heja Nike.

Analyser, åsikter och andra infallsvinklar fyller tidningarna idag så det finns mycket att frossa i för den som vill det. Jag måste få släppa Eurovision för en stund och låta intrycken få smälta lite. Hoppas ni fortsätter hänga kvar här ett tag till för även om årets tävling är till ända, så ska jag försöka fortsätta att fylla ert behov av små-trivia, omröstningar och nostalgi.

Det blir blåvitt eller blågult som segrar ikväll!

Jag har haft en del huvudvärk de senaste dagarna och börjar tro att det är Eurovision-hysterin som har fått min hjärna att gå på högvarv tillsammans med all annan vardagsstress. Nu är det hur som helst inte många timmar kvar innan vi har hört alla kvällens låtar och sitter spända inför den traditionella omröstningen. Spännande, inte sant? Eurovision Song Contest är större än någonsin och alla tidningar och dess journalister ska tycka, tänka, gissa, uppröras och håna. Precis som inför torsdagens semifinal ska även jag försöka nästla mig igenom låtarna och förutspå utgången. Vinner Carola? Ikväll blir det i alla fall show. Och blågult eller blåvitt vinner. L’amour est bleu..

Självklara i toppstriden:

Finland – Hard Rock Hallelujah
Jag tror att finnarna vann årets semifinal på ren knock-out. I semifinal-soffan tyckte till och med jag, som annars inte gillar det här, att det var rätt bra. Men snälla, jag vill inte att monsterrock ska vinna. Jag fruktar att det är just var Lordi gör ikväll. Blåvitt.

Bosnien & Hercegovina – Lejla
En svag magkänsla säger mig att Zeljko Joksimovic, som komponerat den här vackra hymnen och sjöng Lane Moje för två år sedan, än en gång kommer att vittra guldet. Blågult.

Sverige - Invincible
Carola var näst intill magisk i torsdag och idag är hon mäktigare någonsin. Så pampigt. Hon är redan en legend, som kan vända fläktvindarna i medvind och ta tävlingen tillbaka till Sverige. Blått och gult.

Grekland - Everything65233-55
Om inte så många andra hade varit övertygade om att Grekland vinner igen, så hade jag inte räknat med Anna Vissi i slutkampen. Everything är en väldigt tunn historia. Låt den floppa. Blåvitt.

Ukraina – Show Me Your Love
Tina Karol var smått fantastisk i torsdags. Och idag får hon ännu fler att hänföras, trots att låten är ordentligt repetitiv och irriterande. Men oj, vad snyggt det var. Vinstvarning – faktiskt. Blågult här också ju.


I övre skiktet, men vinner inte:


Ryssland – Never Let You Go
Ryssarna har årets snyggaste scenshow med ballerinor – levande som döda – och en duktig ung popstjärna. Däremot är låten lite för dyster för att sprida schlagerglädjen. Högt upp dock.

Tyskland – No No Never65233-46
För två veckor sedan trodde jag att Tyskland skulle kunna vinna. Nu är jag mer tveksam, men å andra sidan så har vi ju inte sett Texas Lightning på scen än. Årets sötaste, men det räcker inte.

Rumänien – Tornero
Mihais danslåt verkar ha växt till sig där nere i Aten, men svävar lite osäkert. Det sägs att Tornero inte riktigt går fram helt live, men det är en riktigt bra partydänga. Många poäng.

Irland – Every Song Is A Cry For Love
Brian Kennedy såg rätt sliten ut i torsdag, eller bakfull som någon sa. Men han har en riktigt fin stämma, som värmer många ledsna hjärtan. Irland är tillbaka på banan igen.


Skrällvarningar och osäkra kort:

Kroatien – Moja Stikla
Severina är nog svängigast av alla. Och Moja Stikla är en av mina hjärtefavoriter, men är förmodligen för udda för den stora massan. Å andra sidan vann Ruslana med liknande och sämre tongångar.. Charmigt värre!

Litauen – We Are The Winners
Den gick ju vidare i semin, så då kan väl allt hända i finalen också? Årets pinsammaste bortsett från isländskan. Litauerna vill döda Eurovision och känns onda.

Turkiet – Super Star
Jag erkänner. Sibel var rätt cool på scenen och är årets givna faghag. Dessutom så sjunger Sibel näst sist före bleka Armenien. Turkiet kan slippa kvala nästa år. Gaydisco!
65233-43
Norge – Alvedansen
Etno är alltid svårtippat, eftersom jag ofta saknar tydliga mönster från tidigare år. Men i år hamnar Norge i samma fåra som Belgiens Sanomi och Irlands The Voice. Och det gick ju bra. Det som fäller Christine är möjligtvis att det känns, just det, gammalt..


Vilsna i mellanlandet:

Makedonien – Ninanajna
Hit men inte längre, Elena. Jag tror du släpper loss mer på scenen idag, men kläms ihop mellan ryssen och rumänen i startfältet. Makedonien fortsätter sin trend med att alltid klara semifinalen för att därefter falla ur finalen.

Storbritannien – Teenage Life
I och för sig har Daz en rätt medryckande refräng och det ser friskt och livligt ut på scenen, men i rap-verserna tuggar det på alldeles för mycket. Storbritannien hamnar i alla fall inte i botten i år, även fast de borde.

Malta – I Do
Nej, charmören Fabrizio har visserligen en helylle-schlager men allt känns lite för traditionellt och mesigt för att sticka ut tillräckligt. Malta tävlar alltid med lika trygga låtar som Sverige, men i två klasser lägre.

Danmark – Twist Of Love
Söta Sidsel har visst börjat slappna av lite mer på scenen efter alla repetitioner. Och jag tycker att hennes retrorock är ganska charmig. Men hon försvinner i mängden. Semifinal igen för Danmark nästa år.

Armenien – Without Your Love
Oförklarligt i mina granskande ögon att Andre gick vidare, men kul för Armenien som aldrig deltagit tidigare. I finalen känns det här helt chanslöst, trots att Andre får sjunga sist av alla.
65233-52
Schweiz – If We All Give A Little
Tyvärr Andreas. Din låt är verkligen inte bra, även fast du hävdar det motsatta för alla journalister. Om några år tittar du tillbaka och undrar: Varför? Prakt-pekoral som de flesta cyniskt ser igenom.

Israel – Together We Are One
Eddie Butler är stilfull och elegant i sin vita kostym och med sin duktiga kör. Jag tror att den här jättefåniga fredslåten kommer att lyfta på scenen, men har glömts bort när omröstningen startar.


I det ofrånkomliga bottenträsket:

Moldavien – Loca
Uselt utgångsläge för moldaverna i år som inte fått visa upp sig i semifinalen med sitt rätt märkliga försök till den moderna populärkulturen. Kan locka fram en del skratt där hemma.

Lettland – I Hear Your Heart
Barbershop-letterna kommer få stora problem att överrösta publikbruset. Småtralligt, men för trist och präktigt. De får inte ens mycket poäng från sina grannar i år.
65233-44
Spanien – Bloody Mary
Systrarna i Las Ketchup använder kontorsstolar på scenen. Varför? Och systrarnas röster är ingenting att lita på. Därför kommer Spanien nästan sist trots att låten är helt okej.

Frankrike – Il Était Temps
Stackars gråtfärdiga Virginie har haft stora problem med att hitta rätt toner. Det är avskalat, fint och lågmält, men falsksång är lika med jumboplats. Synd på en så fin låt. Och jag gillar Virginie.

En fingervisning från fansen

Innan jag kastar mig in i gissningar inför kvällens drabbning, så tänkte jag visa hur fansen har röstat. 58 hängivna schlager-sjuklingar har tyckt till så här:

1. Bosnien & Herzegovina 380p
2. Ryssland 284p
3. Finland 271p
4. Grekland 262p65233-66
5. Sverige 260p
6. Tyskland 253p
7. Norge 203p
8. Rumänien 195p
9. Kroatien 158p
10. Turkiet 137p
11. Irland 135p
12. Storbritannien 127p
13. Ukraina 114p
14. Litauen 94p
15. Malta 88p
16. Makedonien 74p
17. Armenien 71p
18. Danmark 68p
19. Frankrike 53p
20. Schweiz 51p
21. Spanien 47p
22. Lettland 16p
23. Israel 11p
24. Moldavien 9p

Att Litauen plötsligt lyckas charma även fansen är lite överraskande och likaså att Danmark och Tyskland verkar tappa spelmarker. Den exponering som semifinalisterna får verkar aldrig riktigt vara till nackdel i alla fall. Jag är inte helt säker på att den goda smaken i Bosnien & Herzegovina går segrande ur kvällens rafflande sammanräkning. (foto: eurovision.tv)

Tomas Andersson Wij goes Carola

65233-65Idag gästade Tomas Andersson Wij radioprogrammet Lantz i P3 och gjorde en egen version av Evighet. Lyssna på den här!

Och Tomas tänker ni? Står inte han så långt ifrån den schlagerytliga världen som tänkas kan? Jo. Och det är så skönt att det får vara så.
Vädrar sömnen
ur min lägenhet
Den här dagen är helt blank
Jag hör skriken ifrån grannarna
Jag hör dig och mig
Den här stan är som en minneslund
Kaféer, gårdar, parker, hus
Håller kvar en tid
som inte längre finns
Håller kvar
dig och mig
- "Sången om dig och mig"

foto: Adam Haglund

Dags för EBU att tänka om lite?

Inte mindre än 37 länder deltar i årets Eurovision Song Contest, men nu återstår det alltså endast 24 länder. Dåliga förlorare, som isländska trash-stjärnan Silvia Night, och glada förlorare, som de nederländska tjejerna, får istället packa sina resväskor. Carola har ett grymt utgångsläge och har till och med seglat upp förbi Grekland på en del vadslagningsbyråer. Det kan bli en rysare. Anna Vissis segerchanser börjar så smått minska. Istället tror jag att Carola istället bör se upp för finska Lordi och bosniska Hari Mata Hari. Frankrike och Spanien slåss om jumbo-platserna.

I jämförelse med förra årets finalfält så ser årets uppställning otäckt snarlik ut. Flera av de länder som föll ur förra årets final och som tävlade i gårdagens semifinal lyckades ta sig upp i finalen igen. Faktum är att 20 av de 24 länder vi ser imorgon deltog även i förra årets final. Således misslyckas ofta samma nationer att kvalificera sig: Slovenien, Portugal, Estland, Bulgarien, Monaco och Vitryssland. Undrar just hur många gånger som är smärtgränsen..

Årets tillskott i finalen är Finland, Litauen, Irland och Armenien och de enda som fick respass till semiträsket är Cypern och Albanien. Serbien & Montenegro och Ungern, som båda var i finalen förra året, har mer eller mindre frivilligt avstått allt tävlande i år.

Det känns onekligen lite märkligt och paradoxalt att tävlingen breddats och tillåter fler nationer att delta samtidigt som det aldrig tidigare har varit så många samma länder i finalen som året dessförinnan. 1993 innan östeuropa dundrade in är senast som startfältet såg lika identiskt ut. Något för EBU att tänka på? För kanske är det ändå så att det inte är hur kul som helst att fastna i semifinalen år efter år efter år.

En tillbakablick på gårdagens semifinal

Glada vänner, tacos, vitt vin, glass med hallon, sourcream-chips och lösgodis. Så såg uppladdningen ut inför gårdagens semifinal från Aten där Carola gjorde ett näst intill felfritt framträdande, som fick oss att sitta andäktigt tysta i soffan. Och visst blev vi alltmer nervösa när endast tre kuvert återstod, men någonstans kändes det ändå så självklart att Invincible skulle fixa det. Men låt oss först spola tillbaka tiden lite och syna årets semifinal lite lätt i fogarna.

Inramningen av årets Eurovision Song Contest höll inte riktigt de förväntningar jag hade, men en semifinal ger ju också både bildproducent och programledare en andra chans i den stora finalen. Det är oförlåtligt att snabbt klippa in en kamera från Green Room mitt i Kate Ryans Je T’adore eller hysteriskt i sann Simpson-röst skrika ”Are you nervous?” eller ”Which one do you want?” på ett rätt klumpigt vis. Sakis Rouvas såg mot sändningens slut, och i kuvert-spänningens hetta, märkbart irriterad ut på sin grek-amerikanska kollega Maria. Dessutom kändes det väldigt cheesy att glida in på scenen mitt ibland grekiska gudar, som just bjudit på en hyfsad schlagerkavalkad à la nyårsrevy, och hjärtlöst mima till Love Shine A Light. Nej, det bara måste bli bättre än så här. Här följer en kort tillbakablick av gårdagens framträdanden:

1. Armenien (Finalist)
Eländigt dålig låt med bitter eftersmak. Svarta sidenband och en svart köksmöbel kändes väldigt weird. Armenien sjöng först igår och går ut allra sist imorgon. Vem röstade egentligen?

2. Bulgarien (Utslagen)
Platt melodi och ett gapigt framträdande från Mariana. Ljusblåa dansälvor och en mullig transvestit i kjol i ett underligt samspel med fröken Gaphals.

3. Slovenien (Utslagen)
Anzej försvann någonstans mitt bland de överkoreograferade körtjejerna som verkade vilja vara överallt på en gång. Än en gång får dock Slovenien en oförtjänt dålig placering.

4. Andorra (Utslagen)
Jenny var chanslös från start. Då spelar det ingen roll hur desperat kåta Playboy-dansarna än såg ut i sina vita korsetter.

5. Vitryssland (Utslagen)   
Kalsonger utanför jeans är måhända det trendigaste på uteserveringarna i Minsk, men funkar inte här. Och Polina som står i förgrunden är ett snyggt Kelly Clarkson-look-a-like som pumpar ut det möjligt bästa ur en stinkande låt.

6. Albanien (Utslagen)
Småblyga Luiz och hans släkt kändes behagliga och svala. Men vit kavaj, svart märkesklocka och en strandraggarkör kändes mer malplacerat än de två folkmusikherrarna. Lite för slätstruket, men bra balkanpop.65233-62

7. Belgien (Utslagen)
”En fulare Jessica Andersson” uttryckte sig Jesper i soffan. Kate Ryan var hetare i den belgiska uttagningen. Selma-syndromet: modern danslåt utslagen efter blekt framträdande. Slappna av mer nästa gång, Kate!

8. Irland (Finalist)
När Eurovision idag lider av alltför mycket opersonlig glätta, så var det en befrielse när Brian Kennedy ställde sig rakt upp och ner och sjöng sin egen sång direkt från hjärtat. Vilken röst!

9. Cypern (Utslagen)
Och från en hjärtlig ballad till en hjärtlös sådan. American Idol-varning, men Annette sjöng riktigt bra och fick grekerna att jubla. Cypern är utanför finalen för första gången på fem år.

10. Monaco (Utslagen)
Årets falsksång i en Hawaii-låt som passar bättre i bakgrunden på valfritt pool-party. Inkompetenta körsångerskor stjälpte Severine ännu mer. Ajaj.

11. Makedonien (Finalist)
Elena kändes riktigt cool igår och har lyckats mixa modern r’n’b med Eurovision-pop. Om Elena slappnar av ännu mer på lördag, så kan det svänga ordentligt.
65233-63
12. Polen (Utslagen)
Obegripligt teater-kalas som upprörde mer än underhöll. Skrattretande. Snabbspola, tack.

13. Ryssland (Finalist)
Något överspänd, Dima? Lugna ner dig lite. Modern MTV-feeling med touch från 80-talet. Ballerinorna gjorde scenshowen effektfull och förbannat snygg. Coolt.

14. Turkiet (Finalist)
Mogna och tuffa Sibel omringad av snygga hunkar i ett framträdande där den här rätt jobbiga discolåten ändå hittar sin plats – och sina fans.

15. Ukraina (Finalist)
Årets plötsliga uppstickare än ukrainska Tina, som gör allting helt rätt. Makalöst snygga kläder, glimten i ögat och disciplinerat duktiga dansare. Men låten är ju egentligen ingenting, men fick ändå vår kompis som är anti-schlager att vilja dansa.

16. Finland (Finalist)
Icke-schlagerdiggarna borde ju nästan ha älskat det här ännu mer. Jag tycker att Lordi till och med såg läskigare ut än förväntat. Uppfriskande. Fick du mardrömmar i natt?

17. Nederländerna (Utslagen)
Vi tröttnade efter en halvminut och började prata barndomsminnen. Meningslöst! Men de glada trumtjejerna är förmodligen ändå nöjda. När drar sig Nederländerna ur tävlingen?

18. Litauen (Finalist)
En anledning för valfritt land att lämna tävlingen är att Litauens plojiga megafon-låt, som innehåller synth som hämtad från Sällskapsresan Snowroller, gick vidare till lördagsfinalen.

19. Portugal (Utslagen)
Ännu mer avslagen och dammig 80-talskänsla. Non-Stop har anammat Madonnas trendiga gympa-dresser, men här blir det istället osexigt och desperat. Suck och stön.
65233-64
20. Sverige (Finalist)
Total koncentration i soffan. Ett så här mäktigt schlagernummer har vi förmodligen aldrig haft, även fast vi tävlat med bättre låtar. Carola sjunger varje ord till oss från sitt hjärta. Och vi går såklart på det. Goosebumps-feeling. Mäktigt!

21. Estland (Utslagen)
Sandra fick de flesta telefonrösterna från mig, men det räckte ju inte. Stackarn var helt överskuggad av Carola och till och med den annars så säkra rösten smådarrade lite. Det är ordentligt driv i låten, men den kanske ändå är för tryggt förankrad i traditionellt radioskval?

22. Bosnien & Herzegovina (Finalist)
Vidunderligt vackert! När Hari så självsäkert och inlevelsefullt sjunger sången till Lejla stod allting stilla. Maffigt. Och på lördag kan bosnierna fira sin allra första seger. Heja!

23. Island (Utslagen)
Hur illa man än beter sig mot journalister, personal och Eurovision-fans, så förtjänar man aldrig så mycket bu-rop som Silvia Night fick igår. Trendkurvan fortsatte nedåt och Silvia borde ångra sina felsteg. The Evil Grynet får åka tillbaka till Island utan finalplats.

(foto: esctoday.com)

Efter varje natt väntar gryningen

65233-61Ibland slår det till en klubba i huvudet. För plötsligt mitt uppe i all schlageryra som är så livsuppfyllande och glädjespridande, så påminner den oväntade döden om hur skört livet är. Och när jag snuddat vid döden, inte bara en gång utan flera och på olika sätt, de senaste veckorna, så har jag upptäckt att finns det något hoppfullt livsbejakande som infinner sig i samma stund. Allting är så skört och när döden är nära, så blir livet plötsligt väldigt tydligt och klart. Döden är ofta mörk och grym, men känns i del fall väldigt ljus och hoppingivande. Och befriande.
Och samtidigt står schlagern nästan hånleende på andra sidan i en djup kontrast till döden. En ytlig, glittrig och sprudlade värld som känns väldigt ynklig och fånig när äkta känslor från verkliga livet tar över.

Men vad som än händer i världen och vilka sorger som varje människa än går runt och bär på, så tror jag ändå på tanken att vår Carola eller bosniska Hari kan sjunga från hjärtat och verkligen mena någonting ikväll. Det måste ju finnas ett djup någonstans mitt i det ytliga också. Jag vill tro att det gör det för annars skulle jag inte orka lägga så mycket energi på det.

Om mindre än fyra timmar har allting dragit igång där nere i Aten. Och jag sitter så troget och tittar, men med lite lätt smolk i glädjebägaren denna gång. Bredvid mig finns en hand som jag gärna håller i och en famn som behöver värme.

Hoppas ni alla får en dunderbra tv-kväll där hemma. Njut av spektaklet!

Semifinalen är riktigt nära nu - och så här kan det gå

 

Om mindre än ett dygn vet vi vilka 10 länder som har kvalficerat sig till finalen nu på lördag där de får möta tysk country, dansk twist och kroatisk turbofolk. Eftersom jag hjärntvättat mig med årets låtar för längesedan, så kan det vara aningen svårt att förutse vilka tittarna imorgon röstar fram efter endast en genomlyssning. Men som den självutnämnda expert jag är, så hör det ju ändå till att våga sig på en kvalificerad gissning för semifinalen.

SÄKRA FINALISTER: Låtarna som är givna i finalfältet

Bosnien & Hercegovina - Lejla
Inget snack alls. Hari sjunger årets bästa låt och det förstår många. Trolig slutvinnare. I år kan Europa vara på rätt ballad-humör.
65233-26
Finland – Hard Rock Hallelujah
Lordi är tillräckligt unika och ögonbrynshöjande för att inte gå förbi obemärkt. Och melodin sitter som en smäck.

Sverige – Invincible
Trots att låten är för svag så gör Carolas scenstyrka och den svaga konkurrensen att hon enklare än vi tror fixar en finalplats.

Ryssland – Never Let You Go
Snygg kille, snygg låt och snyggt shownummer. Dessutom får Ryssland alltid mycket poäng från sina nära grannar och vänner.


TROLIGA: De som förmodligen fixar en biljett, men..

Makedonien – Ninanajna
…det enda som talar emot är själva låtens intetsägande i en del öron. Det mesta talar ändå för att Makedonien än en gång går till final. Grannarna är alltid snälla och låten funkar.
65233-10
Estland – Through My Window
…den här klassiska radiodängan kan vara för klassisk och traditionell för att fånga uppmärksamhet. Jag litar på att Sandras scen-närvaro ändå räcker.

Belgien – Je T’adore
…Kate Ryan kan darra på scenen och få den här trallvänliga dängan att bara fånga väst-européerna. Sverige ger höga poäng. Kate borde ändå fixa det. Eller blir det Selma-antiklimax?


50/50: De som kommer att balansera på gränsen..

Irland – Every Song Is A Cry For Love
Den här traditionella irländska melodin kan vara för förutsägbar för många vana tittare. Brian Kennedy är ändock sympatisk och låten är stämningsfull. Det kan mycket väl räcka.

Turkiet – Super Star
Sibel gör en av årets mest menlösa discolåtar som ändå fångar mycket poäng på sina turkiska tongångar. Tveksamt framträdande tror jag kan få den här på fall. 65233-4

Slovenien – Mr Nobody
Klassisk schlagerlåt av skandinaviskt snitt, som många hyser ofrivillig kärlek till. Anzej har dessutom imponerat på repetitionerna. Förhoppningsvis en finalist.

Island – Congratulations
Silvias utspel före tävlingen kan ha skadat henne och humorn som hon vill förmedla känns för intern och egotrippad. Hon får sina fans, men kanske inte tillräckligt många.

Armenien – Without Your Love
Många tror att den här är en given finalist, men jag tvekar. Tjänar extrapoäng på att gå ut allra först, men förlorar i opersonlighet och att den känns för lagom.


OUTSIDERS: Någon outsider klämmer sig alltid in i finalen, men vilken?

Cypern – Why Angels Cry
Årets farligaste outsider är cypriotiska Annette som fått grekerna att ge stående ovationer. Precis som Carola är det framträdandet som vinner och inte låten. Svårtippat.

Litauen – We Are The Winners
Hatlåten nummer ett för många är Litauens plojmelodi. Just därför kan de gå vidare på ren djävulskap. Det har hänt förr.

Ukraina – Show Me Your Love
Tina sjunger riktigt jobbigt i en upprepande och enerverande danslåt, som kommer få poäng från sina grannar samt för en snygg show. Tina har tyvärr imponerat under dagen.

Albanien – Zjarr E Ftohte
Balkan-vibbar som räcker en bit, men inte ända till finalen. Tryggt och stadigt, men för stelt och färglöst.
65233-28
Polen – Follow My Heart
Helt absurd, men refrängen som gömmer sig under en massa skrot sätter sig som eländigt klister.

Nederländerna - Amambanda
Rösterna håller inte, men låtsasspråk har funkat tidigare. Det ska ändå väldigt mycket till om de käcka trumjäntorna kan fira finalplats.


CHANSLÖSA: Lika chanslösa som en isglass i skärselden

Portugal – Coisas De Nada
För amatörmässigt och skakigt för att få tittarna att känna sig bekväma. Dammigt. Host!

Bulgarien – Let Me Cry
Okej produktion på en totalt meningslös låt. Och startnumret två är det sämsta tänkbara. Förra året kom Litauen sist på samma startnummer. Chanslös såklart.

Monaco – La Coco-Dance
Glad trudelutt som inte når fram alls. Severine känns för bräcklig och osäker. Ströpoäng kanske, men alldeles för få sådana.

Vitryssland – Mama65233-6
Klart de får poäng, men inte på grund av låten. Skränigt och jobbigt att lyssna på och då spelar det ingen roll hur coola dansstegen än är.

Andorra – Sense Tu
Helt plötsligt känns Jenny som årets givna sistaplats i semifinalen. Det beror tyvärr mer på henne än på låten. Men hon kan ju fortfarande välja att byta kläder.

(foton på Lordi, Kate Ryan, Anzej Dejan, Treble och Jenny från eurovision.tv)

Polen och Andorra ligger alltid steget före

Tidigare idag så genomfördes den första riktiga repetitionen av semifinalen, s.k. "dress rehearsal". Då är tanken att hela showen körs igenom precis som den ska vara samt att artisterna ska försöka bära de kläder som de tänkt för morgondagen. Carola använder blått och guld, vilket känns okej men föga överraskande. I en del andra länders fall är det en hel del naken hud som vanligt och i vissa fall mer än tittarna vill se. Det finns också de som istället väljer att drapera sig i gardiner, folkdräkter och monstermasker. Allt för alla smaker kan tänkas. Polska bakelsen Ich Troje och kraftfulla sångerskan Jenny från Andorra är de som tydligast visar redan nästa års vårmode:

Nej, det är inte "Jens the Fab Drag Queen" utan Jenny som får årets Barbara Dex Award, såvida hon inte överväger sitt klädval:

65233-59

Och Michal i polska gruppen Ich Troje, som häver ur sig en av årets värsta låtar, har valt att våldgästa ett ödelagt slott där han roffade åt sig ett parti gardiner:

65233-60

Tjusigt, eller hur? Dessutom lyckas Michal matcha de klädsamma axelvaddarna med en härlig pistage-färgad frilla som skulle göra den mest vågade frisyrmodellen grön av bara avundsjuka. (foto: oikotimes.com)

november 2007
ti on to fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30